Enkla isbrytare för arbetsmöten

Enkla isbrytare fria från trams får fart på diskussionen

Inom improvisationsteater finns begreppet ”gagging” som bäst översätts till tokrolighet. Tokrolighet i början av en improvisation ställer till hela upplägget då man går ut för hårt i början av scenen och sedan finns det inget sätt att bygga vidare på det. Det blir för mycket på en gång helt enkelt.

När det gäller möten och isbrytare är det på samma sätt lätt hänt att man tar i för mycket. Om isbrytaren ligger väldigt långt från ämnet eller bortom deltagarnas trygghetszon kan de ge bristande fokus eller skapa hinder för att deltagarna ska lära känna varandra och öppna upp.

I själva verket behövs det inte så mycket för att bryta isen. Något du kan observera när vi på Astrakan genomför event på plats är att vi ofta tar en kort fråga i par eller mindre grupper tidigt. Frågan som diskuteras ska helst vara så enkel som möjligt. Ofta är den första diskussionen ändå lite trevande och vi håller den kort – mellan tre och fem minuter. När vi kommer till nästa diskussion eller övning så sker något magiskt – taket lyfter och deltagarna är igång och diskuterar på direkten. Den där första trevande diskussionen bryter isen och skapar den effekt vi vill åt för eventet, mer än så krävs faktiskt inte.

Exempel på isbrytare som ramar in arbetsmötet   

Jag är själv ett fan av torrare isbrytare som jag kallar för inramning. Upplägget ramar in ämnet för mötet eller utbildningen och kopplar det till en tidigare erfarenhet. Dessa ligger närmare en incheckning eller uppvärmning än det många ser som isbrytare, men tjänar oavsett syftet att bryta isen utan ”tokroligheter.” Så hur går det till? Inled mötet eller utbildningen med en kort individuell reflektion (2 minuter) innan isbrytaren och väv sedan in det i presentationsrundan.

När passar det med mer lekfulla isbrytare?

En anledning kan vara att du behöver få upp energin redan vid mötesstart. Om du ska leda ett pass i mitten av en längre konferens kan du behöva väcka deltagarna. I andra fall kan det handla om en grupp som känner varandra väldigt väl och där man behöver bryta monotonin av återkommande möten.

När du väljer isbrytare tycker jag du ska göra det utifrån vad deltagarna behöver. Tänk till kring målgruppen och vad som kan underlätta för dem att göra ett bra möte. Nedan hittar du exempel på olika isbrytare, både seriösa och mer lekfulla.

Isbrytare i digitala möten

Nästan allt som vi gått igenom fungerar även vid digitala möten. Något man bör fundera på innan ett digitalt möte är gruppindelningen. Om det är en stor grupp kan det vara smart att genomföra isbrytare och övningar i mindre grupper som man håller samman under workshopen. Mellan övningar kan man checka in med någon från varje grupp som får dela med sig av diskussioner och slutsatser. Särskilt i utbildningarna minskar detta ställtiden och gör att deltagarna kan få mer tid till övningar och bygga upp tillit inom gruppen.

Risker med sammanhållna grupper under digitala möten

Något man kan behöva se upp med är om man har en ”svår” deltagare. Vad menar jag med svår? I bästa fall kan det vara någon som tar väldigt mycket sändningstid och inte ställer frågor eller ger uppmärksamhet till andra. Detta kan man hjälpa deltagarna i gruppen med genom att påminna om ordfördelning och tilldela rollen som facilitator under övningar.

Det är värre om det är någon som är tyst, defensiv eller väldigt kritisk. Då kan det bli väldigt tungt för de andra deltagarna i gruppen om man håller ihop samma grupper under hela passet. Ett alternativ är att som facilitator lägga mer tid på gruppen och stötta mer aktivt under gruppövningar. I andra fall kan man försöka vara taktisk i gruppindelningen och sätta in en majoritet energiknippen i samma grupp som den tystlåtna eller mer kritiska deltagaren.

Hur gör jag om det är ett möte med över 100 deltagare?

Om du leder ett möte med hundratals digitala deltagare kan det vara svårt, rentav omöjligt, att hålla koll på stämningen i varje grupp och ibland får man leva med risken att upplevelsen tyvärr blir sämre för några deltagare beroende på vilken grupp de hamnar i.

En stark rekommendation är att lägga tid på uppsummeringar och stickprov efter diskussioner och övningar. Då vet alla deltagare att de kan få frågan efter en övning vilket kan få fart på det som inte är fullt engagerade från början.

Erfarenheter från sammanhållna grupper på våra egna digitala event

Under våra digitala egna event har vi lagt till mer interaktion genom diskussioner och övningar vid vissa tillfällen och det vi kan se är att de som är nöjda är väldigt mycket mer nöjda än vanligt (tänk 6 av 5 i betyg) och ofta fått nya kontakter. De som istället hamnar i en grupp med mindre engagerade deltagare ger ofta betydligt lägre betyg till eventet jämfört med föreläsningar som inte kräver aktivt deltagande.

Något som ökat nöjdheten bland deltagarna är när vi gjort lite större grupper (ökar sannolikheten för att flera engagerade deltagare hamnar i samma grupp), med en större grupp menas 4-5 personer istället för 3. Värt att tänka på är att en grupp på 4-5 personer behöver betydligt mer tid i diskussioner och övningar. En övning som tar tio minuter normalt kan behöva uppåt tjugo minuter i de flesta fall.

Med större grupper får du också en väldigt mycket större variation och normbrytare när det gäller att bli klara med övningar snabbt. Jag brukar alltid lägga med en bonusfrågeställning eller extra-övning som grupper kan gå vidare med ifall de blir klara före utsatt tid.

Sammanfattning – Isbrytare

Om du är osäker – håll dig till något som är kort och enkelt för deltagarna. Det ska skapa trygghet. Du märker om isbrytaren fungerat när ni kommer till nästa övning eller diskussion – om de sätter en väldig fart direkt så har du brutit isen framgångsrikt.

Mer lekfulla eller riskabla isbrytare har absolut sina användningsområden men se till att du gör ett medvetet val utifrån gruppens bästa.