Begrepp har mitt och kanter – en praktisk introduktion till konceptuella rum
Tänk dig att någon ber dig förklara vad ”rött” är. Du kan inte räkna upp en lista på alla röda saker, och du kan inte ge en exakt regel. Men du vet ändå precis vad du menar – och du kan peka på att vissa nyanser är ”mer röda” än andra. Den där känslan, av att begrepp har en mitt och kanter snarare än skarpa definitioner, är kärnan i det som kognitionsforskaren Peter Gärdenfors kallar konceptuella rum.
Det är en idé som låter abstrakt men som visar sig vara förvånansvärt praktisk när man arbetar med begrepp, krav och information.
”Mer eller mindre” istället för ”antingen eller”
Vi är vana att tänka på begrepp som entydiga lådor: en sak är antingen en stol eller inte en stol, antingen en kund eller inte en kund. Antingen-eller. Men så fungerar inte vårt tänkande i praktiken. En pall är ”mer stol” än en sten men ”mindre stol” än en köksstol. Vi har en känsla för typiska och otypiska exempel.
Gärdenfors föreslår i stället att vi tänker på begrepp som områden i ett rum som spänns upp av kvalitetsdimensioner. Färg kan beskrivas i dimensioner som nyans, mättnad och ljushet. Ett äpple kan beskrivas i dimensioner som storlek, färg och sötma. Varje begrepp upptar ett område i det rummet, och mitten av området – prototypen – är det vi tänker på först när någon säger ordet.
– Ett begrepp är inte en gräns runt en mängd objekt, utan ett område kring ett typiskt exempel.
Det förklarar varför vi så lätt är överens om de typiska fallen (en rödhöne är en fågel) men börjar tveka vid kanterna (är en pingvin det? en struts?). Begreppen överlappar, gränsar mot varandra och har en tyngdpunkt.
Konceptuella rum i korthet
Tre bärande tankar från Gärdenfors – värda att ha med sig in i nästa begreppsdiskussion.
Begrepp har en mitt
Vi tänker i typiska exempel (prototyper), inte i skarpa definitioner.
Begrepp har kanter
Osäkerheten och oenigheten bor i gränsfallen – leta efter dem med flit.
Begrepp spänns upp av dimensioner
De dimensioner som beskriver ett begrepp är ofta just de attribut vi modellerar.
Modellering – att fånga verksamhetens begrepp
När vi modellerar information gör vi i praktiken just det Gärdenfors beskriver: vi försöker fånga begrepp som verksamheten använder. Och där uppstår problemen ofta vid kanterna, inte i mitten.
Tre saker blir tydligare om man bär med sig tanken om konceptuella rum:
-
1
De svåra fallen bor vid kanten av begrepp
När ett modelleringsmöte kör fast handlar det nästan aldrig om det typiska fallet – alla är överens om vad en vanlig order är. Det är gränsfallen som skaver: är en kostnadsfri provbeställning en ”order”? Att veta att begrepp har kanter gör att man letar efter dem med flit, i stället för att bli överraskad.
-
2
Definitioner bör utgå från prototypen
Ett effektivt sätt att definiera en informationsklass är att först komma överens om det allra tydligaste exemplet – prototypen – och sedan diskutera hur långt ut mot kanten begreppet sträcker sig. Det är ofta enklare än att försöka formulera en vattentät regel direkt, och det är så människor faktiskt tänker.
-
3
Attribut är ofta kvalitetsdimensioner
De dimensioner som spänner upp ett begrepp är slående lika de attribut vi sedan ger en klass. När vi listar vad som kännetecknar en Kund eller en Produkt håller vi på att kartlägga begreppets kvalitetsdimensioner. Tanken ger alltså ett språk för varför vissa attribut känns mer väsentliga än andra: de ligger närmare det som gör begreppet till vad det är.
Relaterade utbildningar
Från filosofi till workshop
Man behöver inte nämna ordet ”konceptuella rum” en enda gång i en workshop för att ha nytta av tanken. Den ändrar mest hur man lyssnar. När en deltagare säger ”ja, men är verkligen det här också en beställning?” så är det inte en besvärande utvikning – det är personen som pekar på kanten av begreppet, precis där modellen behöver vara tydlig.
Det fina är att tanken sätter ord på något de flesta erfarna modellerare redan gör på känsla: börja i det typiska, prata igenom kanterna, och använd de dimensioner som skär ut begreppet som grund för attributen. Konceptuella rum är helt enkelt en påminnelse om att begrepp är mänskliga – och att en bra modell möter dem där de är mjuka, inte där vi önskar att de vore skarpa.
Vill du läsa mer är Gärdenfors böcker en bra ingång – både Conceptual Spaces: The Geometry of Thought (MIT Press, 2000) och hans mer lättillgängliga texter om hur tänkande och begrepp hänger ihop. Men det viktigaste tar du med dig redan nu: nästa gång ett begrepp känns svårt att definiera, fråga inte var gränsen går. Fråga var mitten ligger.
