Wangari Maathai – Fighter och organisatör
Vad som lett till hennes nobelpris är en sällsam kombination av att arbeta på gräsrotsnivå såväl som att tala och verka på internationell nivå.
Hon startade genom att själv börja plantera träd. Men mobiliserade också andra. Främst Kenyas kvinnor.
1977 hade det växt till en gräsrotsrörelse som genom trädplantering försökte rädda marken för de som lever av jordbruk. Att stoppa fattigdom. Samtidigt omvandlar träden världens koldioxid till syre. Idag har hennes rörelse, The Green Belt Movement, planterat 50 millioner träd. Ett träd varannan meter och det räcker med råge två varv runt jorden vid ekvatorn.
Yttersta mod och viljan att förändra
1992 var det dags för Kenya att ha sina första fria val. Just ”fria” kan väl diskuteras. Det politiska ledarskapet motarbetade valen på alla sätt. Maathais namn fanns på dödslistor. Medveten om att hon skulle bli arresterad barrikaderade hon sig i sitt hus så att ingen kunde ta sig in. Efter tre dagar tog polisen till grävskopor. Men då var hela arresteringen ett stort spektakel och alla kunde följa arresteringen i media.
Samma år pågick en hungerstrejk bland mammor som fått sina söner inspärrade av politiska skäl. Maathai anslöt sig till en liten grupp äldre mammor i en av utmarksbyarna. Då regeringen fått kunskap om att Maathai anslutit sig sände man genast tunga brigaden. Beväpnade med tårgas och klubbor påbörjade man misshandeln. Men Maathai hade förberett kvinnorna som under slag och i tårgas klädde av sig nakna. Polismännen drog sig tillbaka. Kvinnorna hamnade på sjukhus.
Då Maathai uppmanades skriva under en polisrapport så gjorde hon det med sitt eget blod från de sår hon fått av polisens misshandel.
”Det är de små sakerna som var och en gör som kommer att innebära skillnaden. Min lilla sak är att plantera träd.”
Kan ingen bli profet i sin hemstad?
Wangari Maathai var inte bara aktivist. Hon var också genuint kunnig. Hon blev den första Afrikanska kvinnan att erövra en professorstitel. Hon har upprepade gånger talat inför i FN:s generalförsamling och tiotalet år efter att ha fått sitt hus bulldozrat blev hon vice miljöminister i Kenya.
Tyvärr står inte alla träd kvar. Delar av den skog Maathai försvarade redan på 70-talet i Kenya har nu avverkats för att ge plats för kommersiella centra. I det land, Kenya, där Maathai var som mest aktiv och där hon som starkast bidrog till samhällsförbättringar har hon sent omsider fått en gata uppkallad efter sig. Fyra år efter hennes död samlades bara en handfull personer för att hylla hennes minne i Nairobi. Medan den politiska ledning som en gång motarbetade henne möter nu tacksamhet för de förbättringar som gjorts i Kenya. Men på internet finns att läsa mängder av artiklar av människor – gräsrötter såväl som officiella- från hela världen som berättar hur de haft Wangari Maathai som inspiratör. Internationellt är professor Wangari Maathai en uppmärksammad och stark förebild för alla som vill leva i en bättre värld.
Som hon själv sa:
– De av oss som har haft privilegiet att få utbildning, kunskap, erfarenhet och även har förmågan måste vara förebilder för nästa ledarskapsgeneration.