Astrakans Hall of Fame: Björn Nilsson

Språket är tankens fängelse

Hur kan man avbilda verkligheten med hjälp av modeller? Det är en fråga som följt Björn Nilsson genom livet. Oavsett om det handlat om att samla in statistik, bygga IT-stöd eller leda förändringsprocesser så har Björn alltid intresserat sig för hur uppfattningen av världen styr våra tankar, beteenden och sättet att lösa problem – och på vilket sätt språket är avgörande för de modeller vi skapar.

– När jag jobbade med min avhandling tillbringade jag mycket tid på bibliotek. Det blev förbluffande mycket studier kring det som inte ingick i mina ursprungliga studieplaner, mycket filosofi och lingvistik, det styrde mitt sätt att tänka, berättar han.

En viktig insikt var språkets betydelse för hur vi uppfattar verkligheten, att språket på sätt och vis styr våra tankar.

– När man modellerar världen är det egentligen språket man modellerar med. Jag förstod mer och mer hur begränsade vi är av språket, att språket är tankens fängelse, säger han.

Lockades av matematik och logik

Men det var matematik och logik som var Björns första intresse. Med matematiskt gymnasium i botten läste han vidare och hamnade så småningom på SCB, dit många nyutbildade IT-studenter sökte sig. Här arbetade Björn med modellering och via kurser inom data och systemvetenskap vid Stockholms universitet förstod han tidigt att informationsbehandling är en blandning mellan människors sätt att tänka och teknik.

En stor inspiratör var Börje Langefors, den förste professorn i informationssystem i Sverige. Hans insikter om skillnaden mellan information och data och människans betydelse vid databehandling fick stort genomslag och gav Sverige ett viktigt försprång i IT-utvecklingen, förklarar Björn.

– För mig kom den insikten gradvis, att skillnaden mellan information och data är viktig. Men idag är det helt avgörande för att vi exempelvis ska kunna sluta avtal på informationsnivå och inte på datanivå, förklarar han.

Väckte filosofiska tankar

När Björn tänker tillbaka på sitt yrkesliv ser han hur hans arbete vilat på tre olika ben – filosofi, lingvistik och logik. Tiden på SCB väckte många tankar kring modellering som han burit med sig genom arbetslivet.

– På SCB handlar statistik om att skapa en beskrivning av staten. Men när man börjar fundera över den frågan ”hur modellerar vi världen så att vi förstår ett samhälle?”, då inser man att det är ganska knivigt, säger han.

För att ta fram statistik för exempelvis ”återfall i brott” så uppstår en rad filosofiska funderingar.

– För att ett brott ska kunna begås behöver dels begreppet ”brott” finnas, men helst bör det även finnas en brottsling som begår brottet. Och vad har brottet för samhällseffekter, och så vidare? Då måste man börja fundera i de här banorna, förklarar Björn.

Sökte nya utmaningar

Tack vare ett stipendium från IBM fick Björn möjlighet att fördjupa sig i modellering och skrev då sin avhandling, On Models and Mappings in a Data Base Environment. Därefter tillbringade han ett år i USA på IBM:s forskningscenter i Yorktown Heights.

– Det var en mycket mycket spännande tid. Jag vet inte om jag gjorde någon nytta där egentligen, förutom inom ett helt annat ämne – supraledare. Men det är en helt annan historia! konstaterar han skrattande.

Återkomsten till Sverige blev dock lite av en besvikelse.

– Jag tyckte att människor sa exakt samma sak som något år tidigare. Jag tröttnade nog lite och behövde en annan utmaning.

SCB upplevdes för byråkratiskt och Björn tog istället jobb på Försvarets Rationaliseringsinstitut, FRI, som var en konsultverksamhet som jobbade med bland annat modellering inom försvaret. Snart blev han dock kontaktad av Janis Bubenko jr som han hade lärt känna under sin tid på Stockholms universitet. Janis Bubenko hade dessutom varit opponent när Björn lade fram sin avhandling.

När Janis Bubenko föreslog att Björn skulle komma till SISU tvekade han därför inte.

– Det var ett naturligt steg. Det som lockade mig var att SISU var orienterat bland annat mot modellering. Och forskningen. Kunskapsutvecklingen har alltid varit, och är fortfarande det som ger mig mest glädje, berättar Björn.

Mötte sin sparringpartner

På SISU träffade han även Hans Willars som blev en viktig sparringpartner. De hade stött på varandra tidigare under studenttiden, men som kollegor tog deras idéer kring modellering nya språng.

Hans Willars tankar om tetraedens grundkomponenter – mål, resurser, regler och processer – kombinerades med Björns tankar om samspelet mellan de olika komponenterna.

ABC-modellen, som utvecklats vid Plandata där Hans Willars tidigare arbetade, förfinades till Astrakanmodellen.

Idag kan det tyckas självklart, men detta blev en viktig nyckel för processutveckling – att sambanden mellan de olika perspektiven är lika viktiga som perspektiven i sig.

För att bedriva en aktivitet, så behöver du resurser. För att bedriva aktivitet som genererar resultat så behöver du ha uppsatta mål. Vill du styra aktiviteten på ett mikroplan så måste du ha regler.

– Jag startade med psykologi, alltså hur fungerar vi och styrs som människor när vi är i samspel? Det var min utgångspunkt. Med tiden intresserade jag mig alltmer för målanalyser. Alltså, hur vi analyserar mål och kopplar det till verksamhetsutveckling, minns Björn.

Inser vikten av estetik

En av de saker som gjorde att modellen utvecklades var Björns förståelse för symmetri inom modellering.

– Det finns en estetisk dimension av verkligheten och den behövs för att verkligheten ska bli begriplig. Därför måste man börja tänka i termer av symmetri när man modellerar, förklarar han och ger ett enkelt exempel:

Hundar är ibland aggressiva – det är typnivån – Karo är snäll som ett lamm – det är individnivån.

– Det tog lång tid för folk att förstå att i modellering, liksom i språket, så måste man resonera i typnivå och individnivå parallellt. Till exempel ”vi behöver ett visst antal 10-tons lastbilar, just nu har vi de här bilarna inne”.

När man uttrycker resursdelen av en verksamhet måste man alltså tänka i både typ och instans. Den här symmetrin, eller estetiken som Björn också kallar den, är viktig inom begreppsmodellering.

– Det här är en aspekt som jagat mig under hela mitt yrkesverksamma liv, att folk inte förstått att man måste både ha båda aspekterna med.

Men själv ser han detta som normal kunskapsutveckling. Vid ett tillfälle, när han hade möjlighet att studera en av Natos modeller, upptäckte han att det fanns en kille i USA som hade gjort en begreppsmodell för försvarets resurser som var i det närmaste en kopia av hans egen.

– Jag tyckte det var väldigt intressant. Och det hade att göra med estetiken, att det skulle vara en balans mellan typ och instans i modellen, berättar Björn.

Delar resurser med fienden

I ett av de projekt som engagerade Björn inom försvaret hade han uppdraget att bygga en begreppsmodell för resurserna. Här utgick han från sina tankar om symmetri, att det finns olika typer av resurser. Vissa delas dessutom med fienden – till exempel rymden, flygkorridorer och radiofrekvenser.

Nästa steg är resursuppbyggnaden, att sätta ihop olika komponenter för den aktivitet man vill bedriva. Det innebär att flyg och radar i luften samverkar med resurser på marken – och de måste fungera oavsett vilket vapensystem eller datasystem man använder.

– Det sättet att tänka har mött både ris och ros eftersom jag tog in både försvaret och fienden i samma modell, berättar han.

Processer handlar om att motivera människor

Men det som kanske satt mest avtryck i Astrakanmetoden är perspektivet som står i centrum av modellen – processerna. Under 1990-talet blev processutveckling i det närmaste synonymt med Astrakanmetoden. Processperspektivet, det som är själva balanspunkten i modellen, är som Björn beskriver det ”aktiviteterna som medför tillståndsförändringen”.

Björn konstaterar att problem i grund och botten handlar om att det finns en distans mellan verkligt läge och målläget. Processutveckling är alltså det vi gör för att förflytta oss från ett läge till ett annat och det handlar i grund och botten om att motivera människor att gå åt samma håll. På så vis är människor i grunden förändringsdrivna, konstaterar Björn.

– Processutveckling blev under en period högsta mode vad gäller utveckling. Men uttrycket “processer i centrum” är egentligen att ljuga. För mig är det resursmodellen som ligger i centrum. Det är egentligen resursvärlden man bearbetar hela tiden, säger Björn och poängterar att det inte finns någonting som inte går att hänga in i resursmodellen.

För oavsett om det handlar om att laga en bil, utveckla ett vapensystem eller vårda en patient så handlar det till slut om de konkreta resurserna i begreppsmodellen.

– Men framför allt är det samspelet mellan de olika perspektiven som är styrkan med modellen, poängterar han.

Verkligheten formas av språket

Björn är dock oroad över den utveckling vi ser i samhället idag där desinformation, falsk kunskap och retorik i dess negativa betydelse präglar informationsflödet. Det som gör att vi har möjlighet att gå åt samma håll, att enas för att nå ett gemensamt mål, är kunskap.

Men hur sker kunskapsuppbyggnaden i en verklighet som präglas av sociala medier, ogrundade påståenden och motstridig information? Vilken modell av verkligheten bygger vi med falska fakta?

– Desinformation har blivit ett av mina hobbyprojekt. Att följa kriget i Ukraina och även valet i USA, gör att man kan bli betänksam.

Björn ser många exempel på hur våra tankar och modeller av verkligheten formas av språket.

Formade en kreativ duo

Björn minns tiden på SISU som en utvecklande tid. Medan Clary och Marianne var ett riktigt radarpar som konsulter så var Björn och Hans mer av ett kunskapsutvecklingspar. Tillsammans utgjorde de en kreativ duo när det gäller utvecklingen av de teoretiska modellerna.

Nu i efterhand är dock Björn lite självkritisk. Han känner att de levererade mycket kunskap, men kanske för lite resultat i den konkreta verkligheten.

– Det fanns en massa insikter och klokskap, men jag förmådde inte riktigt hantera det. Det hade nog varit smartare att lägga mer kraft på verksamhetsförändring än på teoretisk verksamhetsutveckling. Vi kunde ha gjort så mycket mer om vi hade varit mer klyftiga som kommunikatörer.

Men Björn var långt ifrån endast en teoretiker. En stor del av sin tid arbetade han som konsult, både under SISU-tiden, på Astrakan och senare även som egenföretagare. Framför allt gjorde han en hel del inom Försvaret.

Det är också det arbete som han är mest stolt över när han ser tillbaka på sitt yrkesliv.

– De ljuspunkter av stolthet som jag känner när jag ser tillbaka är mycket knutna till försvaret. Bland annat resursmodellen. Det är en väldigt fin skapelse som har en mycket större potential än den hittills nått, förklarar Björn.