Förändringströtthet Förändra med fokus på möjligheter

Förändringströtthet – kulhål i vardagen

Pandemin visade vilken kapacitet vi har till snabb omställning och förändring – bara hotet är tillräckligt kraftfullt. Mitt i förändringen och uthärdandet så var det säkert många som tröstade sig med tanken på en tid efter covid och nu är den här med ett nytt politiskt klimat globalt, NATO-väntan, inflation, terrorhot, elbrist och minskande skördar. Det är kulhål i kiosken där jag brukar handla.

Hot eller möjlighet som drivkraft till förändring

Hot, hot, hot och förändringar som måste genomföras. I John Kotters Change från 2021 är en av de tidiga poängerna att vi kan förändra snabbt men att vi behöver komma bort från hot som drivkraft bakom förändring och istället titta på möjligheter. Det här går så klart inte att tillämpa fullt ut när krisen och hotet är reellt. Socialstyrelsen uppskattar att 13 000-23 000 svenska flickor riskerar att könsstympas – att göra de förändringar som krävs för att skydda dessa flickor kan aldrig bli ”en möjlighet” utan är en självklar, nödvändig, förändring där krismedvetenheten behöver vara hög och konsekvenserna av misslyckande tydliga. Däremot kan vi ta förändringströttheten och hotbilden i vardagen i beaktande när vi förändrar i våra verksamheter. Att istället för att identifiera hot som ska undanröjas med höjda stressnivåer, kortsiktiga energitoppar, ångest och snabba lösningar som följd så behöver vi hitta möjligheterna. Att arbeta med förändring för att bredda perspektiv, öppna upp för kreativitet, bjuda in till passionerad uppspelthet, innovation och lösningar där vi kan känna oss delaktiga.

De flesta verksamheter jobbar med flera parallella förändringar och det är inte svårt att hitta uppslag till fler förändringsinitiativ men när vi väljer vilka förändringar vi ska lägga resurser på bör det åtminstone finnas en balans mellan de defensiva och konservativa där vi undanröjer hot och de offensiva och progressiva där vi får möjlighet att skapa och utveckla.

Ändhållplats kreativ förstörelse

Staplar du sten eller bygger du en katedral? Ja, du har nog hört den förut i en eller annan form. När vi talar om syftet, vårt varför, så förändras bilden av det vi gör och därmed också motivationen. Från stenstaplare till katedralbyggare. Om vi överför denna gamla slitna bild till resonemanget om hot och möjlighet så kan man tänka sig att katedralen blivit byggd och därefter lidit av bristande underhåll. Istället för att måla skulpturerna som pryder torn och tinnar eller bygga vidare på parken som omger katedralen så sliter vi med läckande tak, gistna trappor, stora mängder duvträck, brandrisk och minskande besöksantal medan vi försöker att ignorera den skumma lukten från kryptan. Samtidigt lockar den nybyggda träkyrkan fler besökare med sin caféverksamhet.

Hur fin den där katedralen än är så blir man tillslut trött på krishanteringen om man inte får variera med en annan syssla. Krismedvetenhet må vara en viktig faktor i förändring men tillslut når man en punkt där katedralen gärna får rasa samman så man kan göra något annat med sin tid. Sedan sitter man där och fikar vid träkyrkan och nu har detta blivit ett exempel kreativ förstörelse: gamla jättar slås ut när nya aktörer dyker upp och använder teknologiska framsteg eller nya affärsmodeller för att slå sig fram.

Och då kan man fråga sig om dessa nya aktörer är ännu ett hot eller resultatet av att vi varit för hotorienterade som verksamhet och därför missat möjligheten till förnyelse och skapande som hade gjort oss motståndskraftiga mot denna nya verksamhet och därmed hindrat hotet från att uppstå? Hur hade en satsning på elnät, överföringskapacitet och elproduktion sett ut om den gjordes för att främja svenska företags konkurrenskraft genom minskade produktionskostnader? Hur ser den ut när det råder elbrist? Det är nästan som att en missad möjlighet alltid kan landa i ett hot på en tillräckligt lång tidslinje…

Upplevelsen av hot och osäkerhet

”Terrorhotnivå 4” och sedan dyker diverse andra obehagligheter som kan uppfattas som hot upp om du går in på sociala medier. ”Vi lever i osäkra och föränderliga tider” är någon slags standardfras såhär på 2020-talet. World Uncertainty Index bygger på förekomsten av ordet uncertain data insamlad från 143 länder, den enorma toppen nedan kommer från första kvartalet 2020. Ett sådant mått på osäkerhet kan ge en viss förklaring till den som är mätt på osäkerhet.

Åtgärder för att lyfta möjligheter

På övergripande nivå finns det en del åtgärder vi kan ta till för att flytta fokus från hot till möjlighet i samband med förändringsarbete. Tipsen nedan är hämtade från boken Change av John Kotter, Vanessa Akhtar och Gaurav Gupta för att bredda perspektivet på förändring och rikta fokus mot innovation, utveckling och samskapande.

Nya nyckeltal

Om du likt undertecknad känner dig lite sliten av det dagliga filigransarbetet förändring medför och överexponerad mot hot, kris och katastrof så är min lösning på det personliga planet nya nyckeltal i form av skogspromenader, plockade svampar, kattslummer, te-stunder och lästa böcker. På så vis kan jag gå från den hotbaserade målbilden ”minska stress och trötthet” till den möjlighetsbaserade: ”att fylla livet med det som gör gott.”