Ge uppmuntran - eller nermuntrar du?

Psykologiprofessor Edward L. Deci har forskat om motivation och menar att att det finns en större risk att vi sätter upp hinder för att folk ska få utlopp för sin motivation än det är chans att vi kommer att kunna öka deras motivation. Chefer, lärare, fotbollstränare och föräldrar har goda intentioner för det mesta men vi vet av erfarenhet att deras försök att ge uppmuntran lätt kan förvandlas till ”(ner)muntran”.

Ta chansen att lyssna på Edward Deci & Kelly Odell på Leadership Summit

Exempel på uppmuntran som blivit (ner)muntran:

  • En lärare sade till en elev i sjunde klass “jag kommer att ge dig betyget “A” för att jag inte kan komma på någon anledning att inte göra det”.
  • En annan lärare sade till hela klassen ”jag kommer inte att ge någon i klassen betyget “A” så att ni har incitament att arbeta hårt nästa termin”.
  • En chef som berättade för en medarbetare att ”jag vet att jag inte är bra på att ge beröm men jag är jättebra på att ge kritik, så om du inte hör något är det bra”.
  • En annan chef berättade för mig att han försöker undvika att ge beröm för att medarbetarna  kommer att använda det emot honom när det är dags för lönesamtal.

Alla dessa exempel har jag stött på nyligen. Det är rimligt att anta att dessa utövare av ner-muntran haft goda intentioner. Jag tvivlar på att de vill underminera sina elever eller medarbetares självförtroende eller motivation.  Men på något sätt, trots de bästa intentioner, istället för att uppmuntra blev effekten att muntra ner dem. Detta är själva essensen konceptet “ner-muntran”, det finns ingen avsiktlig illvilja, tvärtom. Men det är effekten vår ner-muntran har på den andra personen, inte våra avsikter, som förvandlar det som var tänkt att bli uppmuntran till ner-muntran.

Det som är mest slående för mig är att detta  inte handlar om att ge kritik till de som underpresterar, en uppgift som är väldigt utmanande. Det är frågan om att ge uppmuntran till de som presterar väl.  Att ge kritik kan till och med vara svårare för många av oss än att ta det, men att ge uppmuntran borde var den lättaste uppgiften i världen.

Tips hur du går från ner-muntran till uppmuntran:

  1. Om du vill uppmuntra någon, tänk på att det inte handlar om dig. Det handlar inte om att demonstrera vilken bra ledare eller lärare du är.  Du har naturligtvis en effekt på dina medarbetares, elevers, och barns prestation men i slutändan är det deras prestationer, inte dina. Din roll är att stödja dem på sina resor, det är inte deras uppgift att stödja dig på din. De bästa chefer, lärare och fotbollstränare definierar sin egen framgång utifrån framgången av dem som de leder.
  2. Fokusera på att ”vara” uppmuntrande. Uppmuntran är inte en fråga om vad du säger eller gör i formella möten två gångar om året. Det handlar om hur du agerar varje dag. Ibland behöver man inte ”göra” något alls. Som den populära låten av Alison Krauss, “you say it best, when you say nothing at all”.
  3. Var inte rädd för att ge kritik när det behövs men om du upptäcker att du behöver ge mer kritik än uppmuntran är det något fel. Och fall inte för det gamla rådet att linda in kritik i lite beröm. Den gamla ”sandwich”-metoden funkar inte. En smörgås gjort på ruttet pålägg är en dålig smörgås oavsett hur gott brödet är. Läs mer: Därför ska du bara ge positiv feedback.
  4. Se till att din uppmuntran är på riktigt och utan begränsningar eller förbehåll. Undvik uttalande som ”du gjorde ett bra jobb och om du gör detta blir det ännu bättre”. Säg bara att det var ”bra gjort” och lägg gärna till ett litet exempel eller beskrivning av just varför du tyckte det var bra.
  5. Kom ihåg att ibland det bästa du kan göra är att inte lägga dig i saker (men var närvarande och tillgänglig). Din närvaro och ditt engagemang kan vara den enda uppmuntran som krävs.

Artikeltips om uppmuntran

The Psychology of Encouragement: Theory, Research, and Applications av Y. Joel Wong

http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/0011000014545091?rss=1

Månadens artikel, The Psychology of Encouragement, tittar på forskningen om just ”uppmuntran”.  Författaren argumenterar att trots att uppmuntran eller i varje fall försök till uppmuntran förekommer hela tiden i våra dagliga liv är det en dåligt utforskad och mycket missförstått begrepp. Artikeln presenterar en modell för att att förstå och arbeta med uppmuntran som heter Tripartite Encouragement Model (TEM).  Även om artikeln egentligen riktar sig till terapeuter, är den mycket användbar i vardagslivet både på jobbet och hemma. Använd länken ovan för att ladda ner en pdf av artikeln.

Kelly Odell är författare till boken Mänskligt Ledarskap & ansvarig för Astrakans utbildningar i förändringsledning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *