Det har skrivits mycket om havererade projekt på sistone. Några vill ge metoder som RUP skulden. I själva verket handlar det som vanligt om ett flertal, helt andra, faktorer. Några som förtjänar att nämnas är oklara projektmål, bristfällig projektledning, oförmåga att hantera förändringar, för stora delprojekt, etc.
Att driva stora IT-projekt är självklart svårt! Men det ursäktar inte att projekten misslyckas. Tyvärr tycks man tro att det finns universallösningar. På olika nivåer pågår den desperata jakten på silverkulan, som skall döda varulven. Beslut tas om införande av metoder, utan att man har förstått att metodinförande är ett stort projekt i sig. Ett projekt som kräver ledningens stöd, tydliga mål, ansvarig projektledare, tillräckliga resurser och som tar tid och kostar pengar.
Från en del kursdeltagare, särskilt relativt nyutexaminerade, får jag ofta frågor som ”vilken är den bästa metoden” eller ”den bästa lösningen” på ett problem. Vana vid att facit finns till hands, blir de frustrerade av svar såsom ”det beror på”.
Jag svarar då att, den dagen kommer aldrig att inträffa; då högskolan slår upp sina portar; ut väller horder av rosenkindade ynglingar; bärande på gröngölingshandboken; i vilken alla svar står att slå upp; bara man vet på vilken sida. För hur skulle det påverka din löneutveckling? – ”Påökt? Är du helt från vettet? Har du träffat Nisse förresten? Vi anställde honom förra veckan. Han har en kanonbra bok. Allt står i den.”
Metoder som RUP kan liknas vid en stor verktygslåda, med en väldigt bra bruksanvisning för verktygen. Men om min son, Robert 3 år, får tag i min verktygslåda i garaget och börjar snickra, blir resultatet en katastrof. Snickrar jag själv blir det sådär, eftersom jag inte är vidare händig. Anlitar jag istället en skicklig snickare blir resultatet troligen väldigt bra. Samma sak gäller utvecklingsmetoder. De allra bästa verktyg är helt värdelösa om de som använder dem saknar kompetens och erfarenhet. Sedan krävs också en rejäl portion sunt bondförnuft och att man hela tiden ställer sig frågan – ”På vilket sätt bidrar just det här till projektmålen?”.
Jag tycker förstås ett bra steg på vägen är att utbilda personalen, men man måste också ta konkreta beslut om metodval, se till att kompetent folk anpassar vald metod till den egna organisationen och till de specifika projekt som bedrivs. Ofta behövs också mentorer innan den egna organisationen har tillräcklig kompetens och erfarenhet.
Så länge vi inte förstår vad som krävs för att skapa en fungerande utvecklingsorganisation och en fungerande dialog mellan beställare och utförare, kommer ständigt nya storstilade projekt att sjösättas, kapsejsa och gå i kvav.
Søren Ravnskov, vd
010-588 60 21